BLOGGA FÖR VARENDA UNGE!

Etiopien: Två flickor promenerar på en väg kantad av sopor
Foto: UNICEF/Kate Holt
 
Många barn i Etiopien har förlorat en eller båda sina föräldrar.
 
Kan du tänka dig den hur det känns? Antagligen inte, för det kan inte jag. Många tror sig veta hur det känns, men i verkligheten kan man inte det. För känslor är någonting individuellt, alla upplever de på olika sätt men beskrivningen av känslan är ofta liknande varandra. Men när någon beskriver en känsla för en annan individ, så får den ofta svaret "jag vet hur det känns". Det är något som är värt att tänka över. För hur kan man veta det? Hur skulle man kunna veta hur dessa barn egentligen känner. Inte bara barnen i Etiopien som har förlorat sina föräldrar, men även alla dessa barn på flykt just nu i världen.Tänk dig att först behöva vakna mitt i natten av att din mamma rycker i dig och ropar att du måste vakna, fort. Du måste sedan springa, ut genom ytterdörren, medans du hör bomber rasa, och de kommer närmare. Du är bara ett barn, och du förstår inte vad detta innebär. Du kommer inte att återvända. Några timmar senare tappar du greppet om din mammas hand i den röriga folkmassan, och på bara några sekunder är hon borta. Du står nu ensam, bland massa främlingar och ingen tar sig tiden att prata med dig, ingen undrar var din mamma är. Alla har så bråttom, att fly från de rasande bomberna som har regnat ner på din hemstad under denna tiden. 
 
Jag hoppas att någon tar sig tiden till att läsa denna texten, och att någon blir berörd. Att någon blir inspirerad till att ta sig tiden till att blogga för varenda unge.